svallvåg av saknad..

råkade kika på bilderna från kvällen innan vi tog bort Tintin nyss... jag har kollat på dom många gånger utan att börja gråta, men nu trillade dom.. en efter en. på jobbet dessutom, pinsamt. tur att jag jobbar själv!

ibland får jag sån panik, när jag helt plötsligt inte kommer ihåg hur han var eller hur det kändes att borra in huvudet i pälsen. men samtidigt, så är det väl så det är. minnena finns kvar, men detaljerna bleknar med tiden. därför ångrar jag lite att jag inte började blogga tidigare och skrev mer om honom, för det är guld värt att ha sen när man bara har minnena.. nu står ju faktiskt mest om hans sjukdomar och slutet.

Tintin var så himla rolig och i vissa avseenden jäkligt olydig, tänker då på ett speciellt tillfälle i våras/somras.
Mamma går till jobbet strax innan jag slutar, så det är väl ett glapp på kanske 20 min. Innan hon gick sa hon till Tintin att "matte kommer snart! hejdå". Tintin tyckte att det var alldeles för lång tid så han bestämde sig för att öppna dörren, gå ut och kissa för att sedan slå ner ändan på trappen och vänta tills jag kom hem :)
Det hände fler gånger det där, att han var nödig och öppnade för att rasta sig själv haha.

och han var så söt när jag hade jobbat natt...allra helst ville han vara med mig och sova bort halva dagen men det var sällan han fick, eftersom jag vaknar alldeles för lätt. så istället verkade han känna på sig när jag skulle vakna (eller ja, han visste mycket väl vad väckarklockssignalen betydde, så han kanske hörde den), för han satt nästan alltid utanför dörren och väntade när jag klev upp, eller så mosade han nosen i dörrspringan för att känna om jag verkligen var kvar därinne.. det ljudet saknar jag =.(

Tintin var ganska tyst av sig, enda gången han lät var om han lekte med brorsan Ludde och då lät det som en galen grizzlybjörn... eller när vi skulle spåra och han var tvungen att sitta å vänta, då gnällde han lågmält med värsta vibratot på :)

sorgen blir lättare och lättare att leva med, men ibland gör det bara så himla ont. jag är väldigt glad att vi har Tore, han gör livet lite enklare. det är svårt att vara deppig när man ser honom :)
och jag är väldigt glad att vi har Inez också, hon får mig att skratta många gånger (och slita mitt hår lika många gånger hahahahah).

vi saknar dig älskling!!!!!!